Psykiatriska diagnoser – förståelse, vardag och vägar till stöd

Att få en psykiatrisk diagnos väcker ofta många frågor. Vad betyder den i praktiken? Hur påverkar den vardagen? Och vilken hjälp finns att få? Många lever med psykisk ohälsa under lång tid innan de får rätt stöd. Med mer kunskap blir det lättare att känna igen symtom, förstå varför vardagen kan vara svår och våga be om hjälp i tid.

I den här artikeln förklaras vad psykiatriska diagnoser är, hur de utreds och hur olika insatser kan göra skillnad för den som lever med långvarig psykisk ohälsa.

Vad är psykiatriska diagnoser?

En psykiatrisk diagnos är ett namn på ett tillstånd som påverkar en persons tankar, känslor, beteende eller förmåga att fungera i vardagen. Diagnosen ställs av läkare eller psykolog utifrån tydliga kriterier, oftast enligt diagnosmanualer som DSM-5 eller ICD-10.

Syftet med en diagnos är inte att sätta en etikett, utan att:

• beskriva problemen på ett strukturerat sätt
• välja rätt behandling och stöd
• skapa en gemensam förståelse mellan individ, vård och anhöriga.

Vanliga exempel på psykiatriska tillstånd är depression, ångestsyndrom, bipolär sjukdom, psykossjukdomar som schizofreni, adhd, autismspektrumtillstånd och olika former av beroende och missbruk.

Många tänker på diagnoser som något statiskt och oföränderligt. I praktiken handlar det ofta om sårbarhet i vissa situationer, där rätt bemötande, läkemedel, struktur och socialt stöd kan göra skillnaden mellan kaos och en fungerande vardag.

Olika typer av diagnoser och hur de kan yttra sig

Psykisk ohälsa kan ta sig många uttryck. Två personer med samma diagnos kan leva helt olika liv och behöva olika typer av stöd. Samtidigt finns det vissa mönster som återkommer.

Några vanliga grupper av diagnoser är:

– Depression och ångestsyndrom
Vid depression är nedstämdheten ihållande och intresset för sådant som tidigare kändes meningsfullt försvinner. Många beskriver en känsla av tomhet, skuld eller hopplöshet. Ångestsyndrom, som generaliserat ångestsyndrom eller social fobi, innebär stark oro eller rädsla som är svår att kontrollera och som påverkar vardagen.

– Psykossjukdomar, till exempel schizofreni
Psykossjukdomar kan innebära hallucinationer, vanföreställningar eller kraftigt förändrad verklighetsuppfattning. För vissa är symtomen återkommande i perioder, för andra mer långvariga. Omgivningen kan uppleva personen som frånvarande eller misstänksam, medan personen själv ofta kämpar med att förstå vad som är verkligt.

– Neuropsykiatriska diagnoser: adhd, add, autismspektrumtillstånd, Tourettes syndrom
Dessa diagnoser påverkar hjärnans sätt att hantera information. Koncentration, planering, impulskontroll och socialt samspel kan vara utmanande. För många innebär en diagnos också en förklaring till varför skola, arbete eller relationer länge känts svårare än för andra.

– Bipolär sjukdom
Här växlar personen mellan perioder av nedstämdhet och perioder med förhöjt stämningsläge (mani eller hypomani). Under maniska perioder kan energin vara hög, sömnbehovet litet och omdömet påverkat, vilket kan leda till riskfyllda beslut.

– Personlighetssyndrom
Vid personlighetssyndrom är vissa mönster i känslor, tankar och beteenden så starka och stabila över tid att de skapar stort lidande eller svårigheter i relationer, arbete och vardag. Omgivningen kan ibland tolka detta som svår personlighet, men bakom finns ofta långvarig psykisk smärta.

Många har fler än en diagnos samtidigt. Exempelvis kan en person med adhd också ha ångest eller missbruk. Därför blir en noggrann utredning och en helhetssyn viktig för att behandlingen ska fungera.

Vägen till stöd utredning, behandling och anpassat boende

Första steget till hjälp är ofta att våga berätta om sina svårigheter. I primärvården, studenthälsan eller företagshälsovården går det att få en första bedömning och vid behov remiss till psykiatrin.

En utredning kan innehålla:

• samtal om symtom, livssituation och tidigare erfarenheter
• skattningsskalor och formulär
• ibland neuropsykologiska tester
• medicinsk bedömning för att utesluta andra orsaker.

När diagnosen är klar tas en behandlingsplan fram. Den kan bestå av:

• Samtalsbehandling, till exempel kognitiv beteendeterapi (KBT) eller andra strukturerade terapiformer
• Läkemedel, till exempel antidepressiva, stämningsstabiliserande eller antipsykotiska läkemedel
• Psykosociala insatser, som hjälp att skapa struktur i vardagen, träna sociala färdigheter eller hitta meningsfull sysselsättning
• Stöd till anhöriga, som ofta spelar en avgörande roll i vardagen.

För en del räcker öppenvårdskontakter. Andra behöver mer omfattande stöd, till exempel boende med särskild service. Då kombineras ett tryggt hem med personal som har kunskap om långvarig psykisk ohälsa.

I ett anpassat boende kan stödet handla om:

• hjälp att skapa rutiner kring sömn, mat och medicinering
• stöd i kontakter med myndigheter, vård och arbetsgivare
• träning i praktiska färdigheter som ekonomi, städning och inköp
• möjligheter till arbete, studier eller dagliga aktiviteter i lagom takt.

Målet är sällan perfektion, utan ett liv där personen känner ökat inflytande, trygghet och egenmakt. Små steg som att klara sin egen tvätt, delta i en aktivitet eller orka hålla en daglig rutin kan på sikt betyda mer än en snabb förändring som inte håller.

Trygghet, relationer och långsiktighet gör skillnad

Många som lever med psykiatriska diagnoser har upplevt avbrott i vården, återkommande inläggningar eller känslan av att skickas runt mellan olika instanser. Därför blir kontinuitet och relationer centrala delar i ett fungerande stöd.

Några faktorer som brukar vara särskilt viktiga är:

• en tydlig kontaktperson som känner individen väl
• ett bemötande som fokuserar på styrkor, inte bara problem
• möjlighet att påverka sin egen plan och vardag
• fungerande samverkan mellan psykiatri, socialtjänst, boende och närstående.

När dessa delar finns ökar chansen att personen inte bara klarar sig, utan faktiskt kan utvecklas steg för steg. Många beskriver att det viktigaste inte är en enskild metod, utan att känna sig sedd, tagen på allvar och inte behöva bära ansvaret ensam.

För den som behöver ett specialiserat boende och strukturerat stöd i vardagen kan en verksamhet som Röingegården vara ett alternativ. Röingegården har lång erfarenhet av att arbeta med vuxna med olika psykiatriska diagnoser och kombinerar boende, stöd i vardagen och meningsfull sysselsättning i en sammanhållen helhet. Genom att kombinera professionell kunskap med ett mänskligt, respektfullt bemötande ökar möjligheten till ett mer självständigt och hållbart vuxenliv.